utan det att de Svenske, som redan stora Kungsgatan boendes voro, näppel. utgjorde 20 Familier, och kunna icke blifva så många, när der efter K. M:ts dessein byggdt varder; hafver ock alltid för detta Klostret, sedan Christendomen i Riket kom, lydt och legat under Kyrkoherdens i Storkyrkans disposition.
Till Tyska Församlingen måste väl alla de höra, som intet annat språk förstå; men likväl borde Sönerne när de blifva sina egne och Döttrarne när de bortgiftas i Svensk mans våld, lända och lyda till Storkyrkan, såsom andre infödde Svenske.
Hos Amiralitets och Barnhus-Predikanter borde inga andre sig inställa, än dem som särdeles och enskildt, Amiralitets och Barnhusets dageliga tjänare voro och deri vistas.
De öfrige Församlingarne på Norremalm, syntes sjelfva naturen, igenom berget åtskilja; och kunna sedan inga irringar förefalla, när den ena Församlingens Själasörjare, hos den andre intet intrång gör; utan sig med sina åhörare åtnöjer; hvarthera den andra uti tillbörlig ordning cederar och vyrdar, om icke efter annat, då efter Församlingens ållder; men alle respectera och vyrda Kyrkoherden i Store Kyrkan, såsom en Consistorii Praesidem.
Om Storkyrko- och Riddarholms-Församlingens delning 1666, är angående Storkyrkan förmält.
Här bör ock anmärkas att K. Carl XI:s bref, till Erke-Biskopen Doct Ol. Svebilius af år 1687, att Församlingarne i Stockholm, få välja Capellaner, af andre än Upsala Stift; efter Prästerne hafva deras uppehälle af Församlingarne, och de icke böra förlåta sig, mera på deras Födelseort, än deras gåfvor, lärdom och skickelighet; samt K. brefvet till Erkeb. Svebilius af d. 19 Nov 1687, om
