V. CAPITLET
Om Söder-malms första bebyggande.
1. §.
Om Södra Malmens bebyggande och tillväxt, har man af Stadens tid efter annan erhållne Privilegier, i det föregående trodt sig finna, att Åsöna eller Stadens betesmark, icke förr än ifrån K. Gustaf I:s tid, kan anses, såsom en till Staden hörande del eller Förstad. Att den i början af 16:de och äfven förut i medlet af 15:de Seculo, varit på sina ställen bebyggd och haft några få Invånare, kan icke bestridas. Således berättas att Södermalm d, 27 Junii 1454 afbrunnit, så mycket som då byggdt var. Samt 1495 en stor del af Södermalm[1], och bland gamla Handlingarne finnes ett Fundations-bref, till en Prebende 1485, hvarutinnan gifves tvänne trägårdstomter på Södermalm liggande, den ena på Norra sidan vid färska vattnet, som beskrifves hålla 64 alnar till vattnet i längden, och ut uppå vattnet, som pålat var 34 alnar och på bredden 13 alnar. Den andre höll 44 alnar, på längden och 15 på bredden, och låg emellan Mårten Fromes och Peder Dobbins tomt.
Belägenheten så nära Staden, der Stockholms Borgare förmodeligen, äfven som på Norremalm haft någre inhägnader och Kålgårdar; der det gamla Marie Magdalena och Sture Capellet var anlagdt, med flere skäl, som framdeles förekomma; synes sådant nogsamt bestyrka; men så bör ock dervid i hugkommas de förödelser, som så ofta öfvergingo Malmarne, i synnerhet, då endast far-
- ↑ Rhyz. Bront. p. 64. P. Gröndals företal till Öfversätt. af Doct. Schupps Predikan: Tänk deruppå Hamburg. Stockh. 1735, 8:o.
