dem, genom en således oloflig och förbuden sammankomst, emot författningarne af 1713 och 1721, dock hafva gjort sig till straff skyldige; men ville af nåd, dem derifrån förskona, med varning att ställa sig K. M:ts då förnyade förbud, emot slika sammankomster till noga efterlefnad[1].
Grefve Bonde i sina Historiska upplysningar om Sverige, under K. Fredrich I:s Regering, förmäler: att år 1734 d. 26 Sept., omkring 50 förenade personer och deribland någre hederlige slägter, skola hemligen begifvit sig ifrån Stockholm till Köpenhamn, att efter allmänna rycktet, vidare afresa, till Asien eller America, att der uppsöka ett ställe, hvarest de med mera frihet, än uti Stockholm, måtte ostörde få hålla sin Gudstjenst.
För några besynnerliga lärosatser, antastades Kyrkoherden i S. Jacob, Erik Tolstadius, 1736, hvarom vidlöftige tryckte handlingar kunna läsas i Nordische Samlungen, 1761, 8:o, 2 Band.
Den så kallade Nya Secten, bestående af en hop löst folk, som 1781 fördristade sig i Församlingarne i Stockholm, göra buller och oväsende; hyste egna tankar, om de heliga Sacramenten, om Läro-Ämbetet, hvartill ingen annan skickelighet och kallelse var nödig, än Inspiration, och om den osynliga Församlingen, som icke behöfde Kyrkor och Tempel, m. m. Detta Svärmeri förföll snart, endast genom den vidtagne anstalt, att låta nya Sectens bedrägerier, på skådeplatsen föreställas. Om slike Svärmare, säger en vitter Författare: il ne faut, ni les accabler, ni les faire perir sur l'echafaud, ou le bucher; les jouer sur un théater, c'est
- ↑ Se härom vidare Willskmans Eccles. verk, under ordet: sammankomster.
