Vid 1789 års Riksdag beslöts i Stånden, att hos K. M:t skulle i underdånighet anhållas, att Borgerskapets Cavallerie- och Infanterie-Corpser i Residencet, som under senast förflutne månader, haft trägen och besvärlig tjenstgöring, med Vackthållning om Kongl. Huset och Hufvudstaden, måtte betackas och Ständernes upricktiga och vänliga tacksamhet, dem tillkännagifvas, på det sätt, K. M:t i nåder täcktes tillåta och förordna[1].
Den 29 Mart. 1790, sände K. M. Hans K. Höghet, Kron-Prinsen, till Rådhuset, att föra K. M:ts hälsning till Öfverståthållaren, Magistraten och Borgerskapet, jämte K. M:ts bref, hvaruti Konungen förklarade sig: ”under de bekymmer som tryckte Hans Krona, ingen lifligare tillfredsställelse kunde kännas af ett hjerta, tillgifvit ett troget folk; än erfarenheten af Borgerskapets kärlek och trohet. En belöning den Försynen behagat gifva Hans omsorger. Det hade icke undfallit K. M. den möda och kostnad, hvarmed Borgerskapet bestridt vackthållningen, och hade deröfver, jämte Borgerskapets nitiska uppförande, Sjelf ämnat betyga Sitt nådiga välbehag; men som K. M. tillika erindrat Sig, Sin egen hugnad och glädje, då en ällskad Fader sände Honom, att försäkra Borgerskapet om Sin huldhet och förtroende, (1768); hade Han velat bereda, H. K. H. Kron-Prinsen samma tillfredsställelse; då Han nu uppdragit Honom, att det samma verkställa;” m. m. — Sedan detta bref blifvit uppläst vid öppne dörrar, höllt H. K. Höghet till Magistraten och Borgerskapet ett korrt tal; försäkrandes dem samtel. om sin ynnest och välvilja[2].
