Med denna Vackthållning fortfor Borgerskapet, till dess efter Verele freden, Borgerskapet d. 30 Sept. 1790, inför K. M:t först undergådt munstring på Adolph Fredrichs torg [1], då K. M. i slutmeningen i Gen. Munstrings-Rullan förklarade; icke allenast Dess nådiga nöje och välbehag öfver Borgerskapets Militaire Corpsers Beväring, Exercice, goda skick och enighet; utan ock den huldhet och ynnest, hvarmed Kongl. M:t förblef Dess trogne Borgerskap alltid välbevågen.
K. M:t hade förut d. 30 Aug. 1790 på Rådhuset i Borgerskapets närvaro, tillkänna gifvit sitt beslut, att låta uppresa en Stod eller Obelisque, till en kär åminnelse för Dess Efterträdare, af den trohet han funnit hos Magistraten och Borgerskapet. De pris-p:gr, hvilka fallit på Hans lott, som Befälhafvare vid de Segrar, dem Flottan vunnit, hvilken Han anfört, skulle till detta ändamål användas. Han önskade att stället dertill måtte af Magistraten och Borgerskapet uppgifvas. Den deröfver författade ritning, aflämnades till Öfverståthållaren; den vore lika okonstlad, som K:s erkänsla.
Den 23 påföljande Octobr. då Borgerskapet 2 år 1 månad och 4 dygn, bestridt ofta nämde Vackthållning, aflöstes deras Vackt af K. M:ts Lif-Garde, och emottogs då af samma Officerare, Baron Leijonhufvud, som af Borgare-Vackten aflöstes, d. 18 Sept. 1788[2].
Sedan Revolutionen 1772, då K. M. d. 19 Aug. uti Lif-Gardes Rapport-salen, för Officers-Corpsen först upptäckte Dess upsåt, om Regementsförändringen; och blef dervid af Dess Lif-Garde
