2:o Ifrån Commissariatets första inrättning, hade dess ordförande och Ledamöter, såsom arfvode åtnjutit till delnings två procent af hela årliga inkomsten; Praeses ⅔ och de 3:ne Ledamöter hvardera ⅓. Ständerne vid 1765 års Riksdag indrogo detta i deras tanke nog lönande arfvode, och gåfvo väl i dess ställe löner på Stat; men så inskränckte, att i stället Praeses förut, efter den tripplerade licenten beräknadt, haft circa 2000 d:r S:mt årligen och Ledamöterne hälften, eller 1000 d:r S:mt, Praeses då endast fick 600 d:r och Ledamöterne 300 d:r S:mt hvardera; äfven skulle för mera besparing, den adeliga Ledamoten indragas, hvilket likväl icke kom att gå i verkställighet, utan bibehölls genom framledne Krigs-Rådet Orrskölds förordnande 1776, efter Banco-Commissarien Stjerncrantz, ända till dess verket upphäfdes 1790.
3:o Vid Riksdagen 1769 beslöts att Extra licenten till mera lättnad för Tullräkenskaperne skulle sammanslås med den ordinarie licenten, samt ingå till Statsverket, som deremot borde förse Commissariatet, till dess utgifters bestridande, med fyra tunnor guld årligen, hvilket förordnande äfven 1771 tog sin början.
4:o R:s Ständer 1778 efterskänkte Bankens hos Convoij-Cassan ägande ansenliga fordran, circa 29 tunnor guld, som dock till mera än hälften, bestod i upplupne interressen.
5:o Commissariatets Praeses, Ledamöter och betjening, fick 1780 fördubbling i sina löner.
6:o Med 1790 års slut upphörde Convoij-Commissariatet alldeles, och i dess ställe förordnades en Committée utan lön, åt hvilken Commissariatets göromål, till en del uppdroges; men aflöningen och de andra utgifterne, skulle K. Stats-Contoiret besörja. Vid samma tillfälle afskrefs,
