3. §.
Ibland de flere större och mindre vådeldar, som öfvergådt Södermalm[1], och föranledt till en både prydeligare och varacktigare nybyggnad, kan här i synnerhet räknas den, som 1664 ödelade Östra delen af Södermalm; eldsvådan d. 1. Mart. 1723 och d. 8. Junii 1751, samt d. 19 Julii 1759[2]. Uti ett redan åberopat Msc. af Örnhjelm, der flere timade eldsvådor på N. Malm blifvit anteknade; finnes ock, att på S. malm, år 1689 d. 10 Junii, några gårdar, Sunnan för S. Maria afbrunnit; dock intet stenhus.
År 1691 d. 23 Apr. mot aftonen, brann på S. malm, Köpman Roland Eliaesons sköna Qvarn, som var byggd åfvan på bergen, så att stenarne föllo utför berget i sjön.
S. å. d. 7. Oct. kl. efter 9 om qvällen, brunno Stadens murade Qvarnhus och Smittens Stenhus vid Söder stora Ström, tillika med bron öfver Srömmen.
1693 d. 13 Mart. brann vid Södersluss Stadens Brygghus och en hop Bokbindare-bodar och Lackverksboden. S. å. d. 1. Maji brunno 5 gårdar på S. malm, i gränden som löper från torget och Göthgatan, närmst förbi Kyrkogårdsporten vid S. Maria.
S. å. d. 7 Julii brann Tjäruhåfvet på Södermalm.
1694 d. 6. Dec. ifrån kl. 9 till 12 om aftonen, brann på S. malm, all Ryssgården och några träkrogar; så att Stadshuset stod der i stor fara, och begynte något brinna på dess Östra gafvel; men blef dock släckt, utan stor skada.
