gon fördelacktig tanke; då man så länge, ifrån utrikes orter, emottog, bord, stolar, sängar och skåp, skor och dockor, glas och speglar, öl och pepparkakor; att icke nämna 100 nödvändighetsvaror, som vittnade, om de fläste Näringars, Slögders och Handtverkeriers vanmagt, och usla tillstånd, den tiden. Bland Slögde- och Närings-idkare, nämnes dock i våra älldre Handlingar, en Johan Remaslagare 1370, Hans Sildomangare 1385, Lambricht Guldsmed 1415, Magnus Murmästare 1440, Johan Knifsmed 1453, Johan Målare 1473, och Godhört Perlestickare 1480, Mäster Hans Sejermakare 1487, som arbetade Klenverk, och blef intagen i Smedernas broderskap i Stockholm. (Tänkeboken 1487) m. fl. Det må här intagas, att Guldsmeds-ämbetet fordom förmodeligen i Catholske tiderne nyttjat ett sigill, som föreställer en stående Biskop i sin högtideliga skrud, med kräkla eller Biskopsstaf i vänstra handen; men i den högra en hammare, samt nedanföre en stående väl arbetad kalk. Omskriften, sådan som aftrycket i vax, väl förvarat, utvisar, lyder bokstafveligen sålunda: Sigil. Auri farorum Civi Stockholmiae.
Om Handtverkerierne på 16-årahundradet, har man få underrättelser. Af den tid som fodrats till deras befrämjande, kan man icke dömma om Nationens hug eller någon besynnerlig fallenhet för industrie och Handarbeten.
Handtverkare i Stockholm med egne verkstäder, utgjorde 1560 ett antal af 111 personer. Tuhundrade år derefter, kunde Stockholm först räkna 1908, af allehanda skrån och ämbeten[1]. Uti mantalet på dem, som 1560 lefde af sina Handtverk, uppräknas följande nemligen: Guldsmeder 11, Skoma-
- ↑ Bergii Tal om Stockholm för 200 år sedan. 1758, p. 29.
