kare 17, Skräddare 10, Skinnare 14, Köttmånglare 8, Smeder 15, Kangjutare 2, Grytgjutare 3, Snickare 2, Bagare 5, Beltare 3, Fiskare 10, Tunnbindare 6, Bardskärare 6, och Öfverskärare 2. För att kunna dömma om Slögde-idkarnes skickelighet den tiden, må här anföras, K. Johan III:s svar på Stadens besvär d. 24 Feb. 1573, §. 16. så lydande: ”sällan finner man en Svensk, som något godt ämbete rätteligen kan, ther man dock hällst brukade them, hvar the något lärt hade.”
Uti det följande tidehvarfvet öktes, med Handtverkeriernes tillväxt, Borgerskapets antal i Stockholm. Det samma uppgifves uti R. R. och Öfverståthållaren Baron Rosenhanes Relation 1663, till 1413, som icke fullt 100 år derefter, utgjorde 2607 personer, utom alla som hörde under Hallrätten I 17-årahundradet, tillväxte flere Skrå-Ämbeten. I Stockholm, såsom Kopparsmeds skrå och Murmästare-Ämbetet, som fingo sina ordningar och stadfästelser d. 7 Aug. 1602, Bryggare-Ämbetet 1635, m. fl.[1]. Ordningar för Skrå-ämbeten utfärdades d. 22 Mart. 1622. De Städer som icke hade 4 Mästare i ett Handtverk, kunde icke hafva egit Skrå; utan borde dessförinnan höra, under det Skrå, som var i Stockholm.
Skrå-Ämbeten öfversågs och lämpades efter tiden, 1640; hvilket ytterligare skedde af Öfverståthållaren Baron Rosenhane, med 2:e Borgmästare och 2:e Rådmän, till ordning och skick innom hvart Ämbete, och befrämjande af allmänhetens gagn.
Af en så kallad Ämbetsbok, på alla Handtverk och Skrån i Stockholm 1636, (i Antiqv. Arch.
- ↑ Från Constantinopel inkom 2:ne Mästare 1667, den ena att bereda Saffiansläder, och den andra att göra flitsbågar. K. br. d. 22 Jun. 1667.
