nes tillstånd i Stockholm, uti skrifvelse till Herr R. R. och Öfverståthållaren Baron Carl Sparre, af d. 17 Maji 1785, en fullständig berättelse, som genom Trycket blifvit allmän gjord, och hvaraf ett utdrag, här förtjenar att intagas.
Rikets Slögdeverk, före Konung Gustaf I:s tid, torde icke öfverträffat, Allmogens Handtverksmanna slögder och väfnader nu för tiden; åtminstone vore Slögde-idkarne icke då ännu i några Samfund förenade, och de skola icke blifvit ålagde, att i hvart Ämbete antaga Ålldermän, förr än igenom Upsala-Stadgan 1546, hvilken anstalt tyckes förutsätta, att hvar Mästare af en och samma slögd, skulle sammanträda och begynna att gjöra ett Gille, hvarefter det förmodeligen icke länge dröjt, förr än de innom sig förordnat Bisittare; efter Ålldermannens åliggande, som var att hafva tillsyn öfver Mästarnes arbete och dess försvarlighet, fordrat biträde af flere personer. Förut vore så kallade Gärningsmän, hvilka hvar och en lefde och slögdade för sig sjelf, så godt han kunde. Ledamöterne af de således började Samfund, borde låta inskrifva sig som Borgare, hvarmed allmänna utskylder fölljde, och hvarom K. Mandatet af d. 6 Maji 1557, innehöll: att alle som i Stockholm, ville bruka Borgare-handel och näring, skulle utgöra alla Borgare-rättighet och draga all Stadens tunga, med vård, skatt, dagsverken och gästgifning, som orden lydde. — Med ordenteliga Handtverks-gillens stadgande, uppkom korrt derpå fuskerier; hvilka äro på lika sätt en påfölljd af Handtverks och Ämbets-lagarne; som lurendrägerier äro en verkan af Lagarne, emot visse varors införande. De med Handtverks-idkandet åtfölljande onera, afskräckte icke allenast Handtverkarne på Landsbyggden, att flytta in i Städerne; utan gjorde ock
