stadgat och förordnat, att ingen Fri Mästare i Städerne, han vare sig af hvad ämbete, han vara månde, som står under Skrå och Ämbets-reglor, finge dädanefter antagen blifva, utan borde Ämbetet, Privilegier och rättigheter till godo njuta.
Sedan Handtverkeriernes vanskeliga öden, under flere tideskiften, således blifvit omförmälte; uppgifves ytterligare de skäl och orsaker, som förmenes bidraga till deras nu varande svaga tillstånd och befarade undergång i Hufvudstaden. De bestå uti en minskad afsättning af deras tillverkningar, som genom leverancer, entreprenader och allehanda slags beställningar kunde befrämjas; men i synnerhet anses Fuskeri och Bönhaseri för Handtverkeriernes känbaraste plågoris. Deras antal som således förfördela Slögde-idkarne i Stockholm i deras borgerliga rättigheter, och alldrig tillförene varit så stort, uppgifves till 1115 personer. När desse jämföres, med samtelige Handtverkarnes antal, som är 1785, utom en del af de Oeconomiske ämbeten, steg till 1129; så belöper sig på litet när, en fuskare för hvar verkstad. Tager man då såsom ett visst, för ett ovisst, 2 Gesäller på hvar verkstad öfver hufvud; så förlorar hvar Handtverks-idkare, då han sjelf supponeras lägga handen vid arbetet, en fjerdedel af sin års förtjenst; men då af alle desse Handtverks-idkare, ej flere än 710 äro som äga någorlunda bestånd, och 419 som äro alldeles af sig komne, och förstnämde 710, med det förre antalet af fuskare jämföres; så belöper sig litet mer än 1 ½ fuskare emot hvar Verkstad, och förlusten för hvarje bestånd-ägande Handverks-idkare, med 2:ne Gesäller, till litet mer än en tredjedel af dess års-förtjenst.
Af hvad således anfört blifvit, med det mera, till ådagaläggande så väl, af Handtverkeriernes van-
