1648 års Tullordning. År 1731 åtog sig Bryggare-Ämbetet i Stockholm, emot accis, att bränna ett vist qvantum säd årligen, att dermed förse Staden och Malmarne; men här är icke stället att omnämna de många särskilte författningar, som sedan utkommit, angående brännevinets dels inskränckte, dels förbudne, dels allmänt tillåtne tillverkning.
Med en ökad folkhop; med ett icke minskadt begär och brännvins-behof, hafva ock krogarne i Stockholm, som 1636 voro 132, år 1798 stigit till ett genom Kongl. Maj:t förordnande den 10 Decemb. 1747 stipulerat antal, af 700 stycken; sedan brännevins-tillverkningen först blifvit ett regale, och sedermera allmänt tillåten, till förökande af Rikets drätsel och inkomster.
Antalet af Bryggare som hemma försälja bränvin uppgifves (1799) till 40; Vinskänkar och Källarmästare 26; Tracteursställen 114; Spisqvarter 95, utom otillåtne otaxerade ställen.
Klädstånd skola finnas till ett antal af 76; men är ombyteligt, allt som innehafvarne af denna rättighet, finna rörelsen mer eller mindre lönande.
Till Biljarders hållande, lämnades väl tillstånd d. 7 Mart. 1731; men samma år d. 6 Oct. blefvo de, uppå R. Ständers tillstyrkande förbudne. (Förordn. af samma dag). Sedermera hafva de, tid efter annan, åter blifvit tillåtne. År 1782, voro de i Stockholm 5 till antalet. Öfverståthållaren begärde då, att detta antal måtte fixeras; hvilket Konungen likvål i nådigt svar af d. 8 Apr. s. å. förklarade Sig då icke kunna bifalla; men förordnade, att för hvarje biljard, skulle till Lazarettet och Stockholms Stads fattige årligen ärläggas 10 à 12 R:dr. Genom Bevillnings-förordningen 1789 i 4 Art. 4 §. 2 mom. är afgiften, som derföre till
