2. §.
Om den i början af föregående §. nämde Pelarebacke, nedan för hvilken vägen låg till Tullportsgatan; finnes i häfderne antecknat: att när Hättebröderne i K. Albrechts tid, på Käpplingen d. 12 Junii 1389 våldförde och upbrände, en del af Stockholms Svenske Borgare, skola missgärningsmännen till syndabot blifvit ålagde, att med sin kostnad, vid allmänna vägen, trenne pelare uprätta. Sådant skall ock omkring 1400 blifvit verkstäldt, på backen gent emot Capellet på Södermalm[1], hvaraf pelarbacken fått sitt namn. På Tillaei Charta är denna backe utmärkt under namn af Golgata, och tradition förmäler, backens afstånd ifrån Stockh:s gamla Rådhus, vara lika långt, som vägen ifrån Pilati hus till Golgata.
På dessa pelare eller flata stenar, har Frälsarens nedfallande under Korsset, Korssfästelsen och Christi begrafning blifvit förestälte. En af desse så kallade pelare, står ännu uprest under Qvarnen på samma backe, som förut nedfallen och nedsunken i jorden, 10 à 12 steg, ifrån dess nu erhållne ställe, af förra ägaren till Qvarnen blifvit upptagen. Den föreställer Christus på Korsset, emellan 2:ne bredevid stående Qvinnor. Högden på denna sten åfvan jord är 5 ½ aln. Den andra stenen finnes i nästa gård; men sönderslagen och hälften gjord till en trappsten; skall föreställa Christi graf. Om den tredje stenen har man nu mera ingen underrättelse. Härom läses uti beskrifningen, som åtföljer Vogels Charta öfver Stockholm, ”att Tyskarne säges någorlunda hafva försonat, sin mordiska handel på Svenska Borgare 1389, med 3:ne stora stenpelare eller monumenter, som
- ↑ Se beskrifningen om Blasieholmen.
