på Riddarholmen, torde hvarken deras antal eller utrymmet medgifvit. Således blef väl S. Jörans Hospital beståndande och husen till någon tid vid magt hållne, äfven sedan de fattige blifvit till Danviken förflyttade, och Hospitalets räntor, gods och gårdar, der under lagde.
Uti några små hus, omkring Johannis Kyrka och nära det stället, der Drottninghuset nu står, förmodeligen S:t Jörans Hospital förut tillhörige, och som fingo namn af små stugorne, inrymdes en del fattige[1], som blefvo af Husfattig-Cassae-medlen, under Magistratens vård och förvaltning, försörjde och underhållne, till dess de sedermera d. 12 Sept. 1701, till Danviken förflyttades.
Således upphörde ock aldeles, efter mera än 300 års bestånd, allt hvad af S. Jörans Hospitals inrättning, såsom en lämning ännu återstod.
Drottninghuset, som dermed ingen gemenskap hafver och orätt blifver kalladt S. Johannis Hospital, fordrar sin serskilda beskrifning.
III.
Själa-gården.
Om Själa-gården, dess ålder och instiftelse, äro i häfderne, få säkre underrättelser förvarade.
- ↑ Det var förmodeligen till desse fattigstugor, som R. R. och Fältmarskalken Sim. Grundel Helmfeldts Enke-Fru, Friherrin. Margareta vor Pahr testamenterade 1000 R:dr Specie, år 1683, såsom gifne till de fattige vid S:t Johannis Kyrka, då Drottninghuset ännu icke var anlagdt. Så ansågs det af Magistraten, på hvilken grund det ock med de fattige, följde till Danviken; men d. 29 Nov. 1723 anbefaltes Magistraten att strax återställa detta testamente till Drottninghuset, och 1725, att visa redo för förvaltningen deraf. (Ruda l. c. p. 30).
