Af åfvannämde Öfverståth:s Baron Rosenhanes Relation, kan icke utan de ömmaste känslor inhämtas: att då antalet af sinnessvage och fånige på Danviken, år 1663, ej besteg sig mera än till 7 personer; att denne Christeliga inrättning 1780, var belastad, med ett antal sådane Uslingar, de mäst beklagansvärde i mänskligheten, till 50 à 80 stycken[1], i trånga och ömkeliga rum eller fängeler inneslutne; eländige! utan att känna sitt elände.
Länge var denna inrättning ohulpen; icke af Styresmännens felande goda vilja; icke af en uracktlåten tillsyn och vårdslösad förvaltning; utan af bristande medel och tillgångar; varandes Hospitalet föranlåtit, att gratis underhålla, den alldrastörsta delen, af Dårhusets olyckelige invånare; som skall medtagit en så dryg Summa, af dess årliga inkomster, att ingen eller föga besparing kunnat göras till de, i anseende till Dårhuset erforderlige och nödvändige byggnader.
Ändteligen beslöt en stor och sjelftänkande Konung, att 1785 d. 19 Aug. skänka 5000 R:dr till uslingars räddning och hjelp, i synnerhet att nyttjas, vid någon för dem allmen gjord inrättning, som saknade nödig fullkomlighet.
I anledning häraf inkom R. Rådet och Öfverståthållaren Baron C. Sparre till K. M:t, och föreslog i underdånighet; att få använda denna summa, till inköpande af en egendom vid Danviken, för 10,000 R:dr, som ansågs vara värd 20,000
- ↑ Det kan här nämnas att Benjamin Düster, som 1725
utgaf sig för att vara K. Carl XII, insattes på
Danviken, sedan han förut 3:ne dagar stått på
Schavotten; och afled der år 1730.
År 1795 i Junii månad var dårarnes antal 84 st.; 1797 i Julii månad 104.
