spitals-Öfverstyrelsen (tillförord. d. 29 Mart. 1773) förordnade s. å. att i Danviks-Curhuset, inga andra finge intagas, än de, som tillhörde Hosp:s-Stat; då de fonder ifrån Danviken skildes, som till Curhuset af ålder varit anslagne. Då behof af Curhus likafullt subsisterade, uppgaf Politie-Collegium ytterligare 1773; att Staden, som komme att gå i förskått för kostnaden, kunde njuta till godo den ersättning från Manufactur-fonden med andra Stater som Hospitalet i vissa händelser, njutit; samt att de sjuke, så derefter, som dittils, kunde försändas, till det på Danviken inrättade Curhus; hvilket blef gilladt och faststäldt d. 2 Nov. 1773.
Den gravation Staden deraf måste vidkännas, var i början mindre betydande, då den ankom på 60 à 100 R:dr årligen; men då den började stiga till 1000, 1400 och 1800 R:dr om året, och inga medel dertill voro att tillgå; hemstälte åter Handels-Collegium, att denna Curhus-inrättning, måtte ställas på annan fot, eller medel därtill anslås.
Häröfver hördes Politie-Collegium 1790, som förklarade, att Danviks-Hospitalet, emot Kongl. brefvet 1773, icke kunde belastas med någon utgift till Curhuset; utan vore fast mera i behof af 6000 R:drs ersättning, för derå nedlagde kostnader; att Hospitalets tillgångar, vore genom Dårhus-byggnaden så medtagne, att försigtigaste hushållning fordrades, att bestrida dess dageliga behof, och att ingen annan särskild fond, till Curhusets underhåll varit, än hvad Compagnie-Chefer erlagdt af månads-gage för Soldater, Manufactur-fonden för Fabriks-arbetare, och Sjömanshuset för Sjömän, samt enskilte husbönder för sine tjenstehjon; hvilka medel icke blifvit Staden godtgjorde; emedan kostnaden på de sjuke icke blifvit Staden beräknad;
