varandes Curhus-hjonens antal de sednare åren, utom Collegii vettskap, märkeligen ökt[1].
Kongl. M:t hade år 1778 förordnadt, att Hospitalet ej skulle belastas, med Curhusets underhållande; utan att för de der intagne sjuke skulle betalas: för Sjömän 16 sk. i vickan; för Fabriks-arbetare lika mycket; för Soldater, deras innehafvande gage; och Stadens cassa, för alla andra, som ej voro af besagde classer, eller sjelfva förmådde kostpenningar erlägga. Häruppå hade Hospitalet ansenligen förlorat, som räkenskaperne kunde visa[2]. Omkostnaden för en Curhus-veckokost, beräknad efter 1794 års medel-priser, besteg sig till 46 sk. och således för hela året på hvar person 49 R:dr 40 sk.
Till något understöd i Stadens dryga utgifter, till underhållande af Curhus-inrättningen, har underdånig ansökning blifvit gjord, om tillökning i de kostp:gr, som för de sjuke i förenämde måtto betalas; hvilket enligt K. M:ts nådige förordnande uti bref af d. 21 Aug. 1798, i så måtto blifvit beviljadt, att för Soldaten af Garnizons-Regementerne, skulle af Compagnie-Chefen, och för Sjömannen, af Sjömans-huset, 40 skillingar i vickan betalas. Sedan Manufactur-fonden blifvit till Stats-verket indragen, kunde Kronan med en högre afgift för Fabriks-arbetare, icke belastas; då Stats-verket förut, till veneriska smittans hämmande, så ansenligt bidrager. Men då Danviks-Hospitalet, uti ett dertill inrättadt särskilt rum, emottager dem, som med obotelig venerisk sjukdom besväras; så anordnade K. till hjelp för Curhuset, och i synnerhet för de oboteligen sjuke, ett årligt understöd
