efterfråga, om sådant vid Stads-Församlingarnes fattighus blifvit efterkommit; men som i K. br. d. 16 Jan. 1751, samma fattighus, blifvit befriade ifrån Stadens Politie-Collegii öfverinseende; så tog sig Öfverståth. deraf en anledning, till en underd. föreställning, om någon förklaring i förenämde författning. Magistratens inseende öfver fattighusen vore grundat i flere författingar, såsom 1672 års Stockholms Stads styrelse, 1686 års Kyrkolag och Ordning, 1741 års förordn. till tiggeriers hämmande, m. fl. Hemställandes Öfverståth. således, om Magistraten efter dess Ämbets-pligt, icke måtte hafva öfverinseendet öfver Fattighusen, i så måtto, att Politie-Collegium uppdrages, att väl icke befatta sig med medlen, som till de fattiges underhåll samlas eller med Oeconomien som brukas vid fattighusen, hvilka bägge delar kunde ankomma på Församlingarne sjelfve, genom tillförordnade Directeurer; men deremot att Politie-Colleg. 2:e gångar om året, mönstra Fattighus-hjonen, för att tillse, om hvar församling underhåller sitt antal, och att inga andre fattige der intages, än de som äro orklöse och så bräcklige, att de ej kunna arbeta; undantagande någre få, till de mäst usles skjötsel. Detta tog K. M:t i öfvervägande, i Seraphimer Ordens-Capitlet, d. 23 Nov. 1752, och lämnade dertill Dess nådige bifall, på sätt, som K. M:ts bref och rescript till Öfverståthållaren derom förmår och innehåller.
Som ändamålet med Fattighusen äfven var, att hämma det oskick, med kringstrykande tiggare; så utkom deremot förnyade förbud 1745 och 1746, och i K. br. d. 3 Mart. 1757 förordnades, att arbetsföre och friske tiggare skulle föras till Spinhuset att der arbeta.
