stamenten borde underhållas; för ankommande och upptagne tiggare, under det de förhöras; för fattige värnlöse barn; för nödlidande, intill dess de på församlingarne blifva fördelte, och utlägga hvad som fordrades till Medicamenter, begrafningar, m. m.
Om förenämde fördelning på Församlingarne, berättade Politie-Commissionen[1], huru den funnit svårighet vid Nicolai och Clarae församlingar; men att Jacobs och Johannis, Mariae och Ladugårdslands församlingar, med ömhet ansett desse inrättningar.
År 1752 hade dock alla församlingarne, småningom och efter hand, emottagit det, på hvar och en af dem, fördelte fulla antal fattighjon.
Som desse inrättningar hufvudsakeligen tillkommit och berodde, på församlingarnes frivillige gåfvor och sammanskott; så befriades de ock, uti K. Br. d. 16 Jan. 1751, ifrån Politie-Collegii öfverinseende. Konungen hade förut uti skrifvelse till Öfverståth. d. 19 Febr. 1750, förklarat Dess nådiga vilja vara: att några förmögna Borgarehustrur, antoges till honoraire Förestånderskor, vid så väl de Publike, som Församlingarnes Fattighus i Stockholm; der de allenast med Oeconomien vid fattighusen, hade sig att befatta, och efter 1 eller 2 års förlopp, ifrån ett sådant Förstånderskap kunde afgå, och andre i deras ställen väljas. Till följe deraf blef Grosshandlaren och Direct. Grills Fru Anna Johanna Grill anmodad, att ett sådant Förstånderskap vid Danviks Hospitalet sig åtaga; hvilket hon d. 22 Dec. 1750 tillträdde; samt Ålldermannen Johan Lampas Enka, Elisabet Lampa vid Barnhuset. Derefter inkom Magistraten till Öfverståthållaren; förmälandes sig väl hafva anledning
- ↑ I underd. skr. till K. M. d. 24 Nov. 1744.
