Sida:Stockholms-Posten 1783-01-02.pdf/4

Hwad angår nu den Örn jag här beskrifwa wille,
Så såg man, hwad ej mången tror,
At han med mycken, nåd de fjäderfän bemötte
Som Witterhet och Skaldskap skötte.
Han satt ut priser, stora, små,
För dem, som längst bland foglar kunde gå
I konsten at en sång författa.
Men som Kung Örn i nåder ej förstod
At skilja uti sång det wackra från det platta,
Och hade ej nog Kungligt mod
At åt sin höga smak i tysthet låta skratta;
Så tog han wisligt det beslut,
At en och ann bland Foglar wälja ut,
Som borde prisets winst åt bästa qwädet dömma;
En Corps, som skulle kallad bli
For Witterhets Academi:
At nämna detta namn, är nog at den berömma. —
Men hwilka lär man då til Ledamöter ta? —
En löjlig fråga! — Hwem, om icke Näktergalen,
Steglissan och Canarien? — Ja;
Så tänker den som ej är galen,
Men Högdjur tänka icke så —
Kung Örns Visir, en Uf, som hopens wördnad wäckte,
För det han gammal war och grå,
Sig trodde denna sak på bättre sätt förstå: —
Det war en Macchiavel bland Fogelfanans slägte,
En djup Politicus — Välan, låt hora då
Det sluga råd, som flöt utaf hans tunga —
Jo, sade han, i fall man ledamöter tog
Utaf de Foglars hop, som sjelfwa kunna sjunga,
Så skulle tros, och det med fog,
Af hwarje concurrent, som ej belönad blifwit,
At wäld Academien drifwit:
Nu wore den ju mäst owäldig i en sak,
Som ej deraf förstod at skilja fram och bak....
Man mycken slutkonst ej behöfwer
At se hwad följden blef: den blef, at hwarje gång
Då foglar täfla uti sång,
Hör endast Ufwar til at fälla dom deröfwer —
Så sagt; så gjordt — Se der en Academisk Sal,
Der kring et aflångt bord, de wittra Ufwars tal
Sig redan samlat har, at hålla dom och wal —
Hwem söng då? — Jo dermed gick til uppå det wiset
Som allmänheten trott — Hwarenda Näktergal
Blef qwar i skuggan af sin dal,
Och Herrar Kråkor wunno priset.

---