Hoppa till innehållet

Sida:Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf/63

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
61

budne: Om någon beträddes at sälja et Bourgogne eller Champagne, som han kunde bewisa sig sjelf hafwa präparerat af annat slätt Win: Månne han komme at plikta efter Öfwerflöds-Förordningen? En sådan Casus låter wäl något löjlig: men han är dock hwarken omöjelig eller orimlig, och det är altid godt at icke behöfwa gjöra Lag först i det ögnablecket då Lagen behöfwes; särdeles när det ankommer uppå at straffa brott.


Tiggeriets hämmande, är et af de ämnen, i hwilket aldramäst hos oss blifwit skrifwit - - huru mycket som blifvit uträttat, därom måga andre döma. Man föregifwer omöjligheten af dess hindrande. I en Stat måste wara fattiga, och en del af dem måste tigga sitt bröd, säjer man. Anstalterna i et fattigt Land kunna icke wara sådana, at alla torftige skulle få födan på Allmänhetens bekostnad. Jag will icke disputera alla dessa och flera politiska axiomer, hwilka jag både i Stockholm och flere wåra Städer af wederbörande hört debiteras; så snart jag kommit at nämna om det grufweliga antal tiggare och almose-hjon, som allestädes hoss oss synas. Et exempel wil jag endast anföra, som i min tanka tyckes bewisa möjligheten at åtminstone minska tiggarnes myckenhet. För et år sedan gjorde jag en tour kring största delen af Riket. På alla ställen, i alla Städer, i alla Byar, på alla Wägar öfwerhopades jag af tiggare: En enda liten Stad - - en för-

ak-