stockholmarne läto roddarmadamerna frakta sig till holmen för att taga gumman, geten och katten i skärskådande. Men så dog gumman, och förmodligen öfverlefde geten och katten henne icke länge. Danmarks holme vardt åter obebodd i årtionden, och dit företogos ej mera några lustresor.
(Efter en samtida karrikatyr.)
Hvad ångbåtsturerna till Drottningholm vidkommer så voro de varken snabba eller talrika, men de voro visst de enda lustturerna med ånga i stockholmstrakten. Det allmänna fortskaffningsmedlet på vattnet var roddargummornas båtar ända till dess dalkullornas lättare farkoster, de så kallade »kullsniporna», kommo i gång. Segelbåtar funnos endast i ringa antal. Redan på 1830-talet såg man nämnda snipor, men de kommo ej i allmännare bruk förrän i därpå följande årtionde, och för jämt femtio år sedan såg man de första vefbåtarna. Dessa, som också sköttes af dalkullor, trängde slutligen alldeles ut roddargummornas tunga farkoster. Och likväl finnas ännu i dag några af dessa gummors gamla båtar i tjänst, under det väl knappt en enda vefbåt är i behåll.
⁎
