Stubbarne? ... Stubb af Småland, gammal adel. Ursäkta, slumrar herrn?”
Petrén hade verkligen nickat till, men var nu åter vaken, fastän ohyggligt trött. Det led mot morgonen.
”Se här ha vi tre skepp petit”, yttrade den välvillige korrekturläsaren helt uppmuntrande. ”Nu ska vi läsa igen!”
Och så läste och läste man. Petrén fann göromålet tyngre än det värsta trälarbete. Hvarför hade han gått miste om Mälardrottningens tron?
Mot morgonsidan infann sig en herre med en stor, men tom seidel. Petrén kände sig helt vaken och väntade att varda bjuden på någon förfriskning, men sådan hördes ej af. Herrn med seideln kom och gick och kom igen och hade alltid det tomma glaset med sig.
”Hvad är det där för en?” frågade Petrén som fattade intresse för mannen.
”Burken menar ni? Det är en helt vanlig glasburk som den där herrn alltid bär med sig, vare sig att han går på Himmelsleiter eller snabbskrifver på ett möte eller sitter här och redigerar. Han är för öfrigt filosof, mycket lärd, och mekanisk uppfinnare, intressant företeelse.”
De sista ”skeppen” på morgonen läste Petrén halfsofvande, men kamraten var lika pigg. Slutligen skickades det allra sista korrekturet ned i sätteriet.
”Notera klockan fyra och trettiotre!” uppmanade den pigge.
