Bland fruntimmer.
Hon låg i stora hvilstolen och läste Guy de
Maupassant.
”Förtjusande!” sade hon, sträckte på sig något litet, blundade och lät handen med boken falla slapp ned vid stolsarmen.
Så låg hon en lång stund och upprepade för sig själf innehållet af flere sidor.
En genom fönstermarkiserna behagligt dämpad dager spred sig i det af blomångor doftande rummet med de många eleganta, hit och dit slängda möblerna, en utstuderad oordning af nymodigaste slag, med statyetter och byster, vaser, skålar och blomglas, taflor och gravyrverk och dussintals med småkrafs, konstnärligt och okonstnärligt, sammangyttradt på ”étagèrer”, ”gueridoner” och i alla vrår uppstapladt, ett helt kuriositetskabinett, slöjdmuseum och konstgalleri.
Under markiserna, som utanför de öppna fönsterna fläktade sakta och behagligt, liksom manande till behaglig hvila och ljuft göra intet, såg man frisk grönska, stora gräsmattor med färgrika blommor, lummiga träd af vördnadsvärd
