ålder och unga buskpartier, slingrande sandgångar, lekande barn, stillsamt vandrande äldre människor, en plaskande vattenkonst, det hela en lockande lustpark.
Det var i ett hus vid Sturegatan, en dag i början af sommaren, medan man ännu kunde med godt samvete dröja i staden. Det unga fruntimret i hvilstolen, som fann så stort behag i Guy de Maupassants sällskap, var fru Clementine Alman, gift med disponenten Peter Alman, en i Stockholm mycket känd person med stora inkomster, stora händer och fötter, litet och på hjässan hårfattigt hufvud, tunn kropp och tjockt kindskägg samt stor förmåga att gifva utmärkta middagar.
Peter Alman är naturligtvis stadsfullmäktig och har varit nära att väljas till riksdagsman, har stor lustkutter, liten colibri och ett par dyrbara vagnshästar samt en hustru som är på modet och skrifver under alla välgörenhetsuppmaningar, står i stånd på börsen, har dansat med kronprinsen och är verksam i djurskyddsföreningen samt flera föreningar för den lidande mänskligheten.
På lediga stunder, det vill säga då hon icke arbetar i föreningarna eller är upptagen af basarer eller har öfverläggningar med fröknarna Lundin, läser hon gärna. Guy de Maupassant tycker hon mest om, men hon njuter äfven af bröderna de Goncourt, Zola och Henri Bauer och naturligtvis Paul Bourget.
