Sida:Stockholmstyper förr och nu.djvu/171

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Den sagolike paschan



För några årtionden sedan väckte sydeuropéer ännu uppseende i Stockholm. Då kunde en mer eller mindre äkta markis Nobilini vinna hufvudstadssocietetens beundran, aktning och tillgifvenhet. Sådant är i slutet af åttiotalet icke gärna möjligt.

Nu förvånar man sig icke als öfver att se en italienare eller en spanior i ”torget”, och andra européer äro ej mera bemärkta än en göteborgare samt mycket mindre än en riktig brukspatron. Nu måste främlingen vara en icke europé, och det hjälper icke ens det, i fall han kommer från Amerika och går klädd som stockholmarna själfva. Kommer han däremot från Asien eller Afrika, är gul eller brun i ansigtet, har turban eller åt minstone fez, går klädd i kjolar, i motsats till madame Dieulafoi som går i byxor, och talar något språk som ingen mer än professor Herman Almkvist förstår — då kan han vara säker på att väcka uppseende.

Då springer Stockholm efter honom hela dagen. Bara han sticker sin toffelklädda fot ut på gatan, har han genast en svärm infödingar