Den sagolike paschan
För några årtionden sedan väckte
sydeuropéer ännu uppseende i Stockholm. Då kunde
en mer eller mindre äkta markis Nobilini vinna
hufvudstadssocietetens beundran, aktning och
tillgifvenhet. Sådant är i slutet af åttiotalet icke
gärna möjligt.
Nu förvånar man sig icke als öfver att se en italienare eller en spanior i ”torget”, och andra européer äro ej mera bemärkta än en göteborgare samt mycket mindre än en riktig brukspatron. Nu måste främlingen vara en icke europé, och det hjälper icke ens det, i fall han kommer från Amerika och går klädd som stockholmarna själfva. Kommer han däremot från Asien eller Afrika, är gul eller brun i ansigtet, har turban eller åt minstone fez, går klädd i kjolar, i motsats till madame Dieulafoi som går i byxor, och talar något språk som ingen mer än professor Herman Almkvist förstår — då kan han vara säker på att väcka uppseende.
Då springer Stockholm efter honom hela dagen. Bara han sticker sin toffelklädda fot ut på gatan, har han genast en svärm infödingar
