i synnerhet för den österländska, för alla som komma i turban eller fez. Det är roligt för lite hvar att vara med på så’na lärdomsfester.”
”Nu är alt skämdt”, sade hotelvärdinnan.
”Skämt å sido”, återtog kongressledamoten, ”så var den där hesheten inte att leka med. Och hvarken cigarrkistan eller kappsäcken återfann jag i Stockholm. Det var betänkligt nog och gaf mig mycket att fundera på. Fru Holms adress hade jag fått af garfvar Loberg i Alingsås. Det är ett godt hotel, sa’ han, och hålles af en beskedlig människa till facilt pris. Ja, därför kom jag hit, men hade inte mer än hvad jag gick och stod uti, men mina finaste cigarrprof voro lyckligtvis i behåll ... Vid Hallsberg träffade jag en läkare som jag kände och hvilken ämnade sig ett stycke samma väg. Jag lät förstå, att jag vore alldeles okristligt hes. Då vardt han mycket glad och förklarade, att heshet och snufva botade man nu mera med hypnotism, hvarpå han började se mig stint i ansigtet. Jag såg igen, och så somnade han och vaknade inte förr än vi kom till Gnesta. Nu skall ni få se, att ni blir bättre, sa’ han, men håll inte tal på kongressen, akta er för strupljud ... Kongressen! utropade en karl i turban och sidenkaftan som förut inte sagt ett ord. Jag nickade. Sprechen Sie deutsch, sa’ turken. Jag nickade igen och grymtade något som han med turban antog för giltig tyska, hvarefter han på samma språk bjöd ut äkta havanna. Aha, en konkurrent, tänkte jag, från Kalkutta, men turken förklarade sig
