”Ja, jag ger fruntimmer gärna plats på mitt kontor”, sade han. ”Det hör till mina grundsatser. Jag hör inte till de gamla perukstockarne, jag, skall jag säga fröken. Kvinnan måste behandlas som likberättigad med mannen ... Nu är verkligen en plats ledig. Det fruntimret som senast hade den platsen egde ej de rätta ansatserna. Hon fann arbetstiden för lång och så har hon gått och tagit anställning på annat håll eller också går hon nu och latar sig ... Fröken får fyrtio kronor i månaden. Arbetstiden är från nio på morgonen till nio på aftonen, men jag lemnar en hel timme middagsrast. Jag hoppas, att fröken korresponderar obehindradt på tyska och engelska. Det är hvad jag fordrar och vacker handstil, riktigt vacker, framför alt säker räkning samt färdighet i bokföring. Något annat begär jag inte. Eftermiddagarne har fröken lediga — på söndagarne, men söndagsförmiddagarne fortgår arbetet naturligtvis som i alla stora affärer.”
”Har herr Kuhlmann något manligt biträde på kontoret också?”
”Inte ett enda nu för tiden.”
”Och inte kunde ni väl häller få”, anmärkte Alma.
”Hvarför det, om jag törs fråga?”
”Emedan en karl aldrig går in på sådana vilkor.”
”Karlar vill jag inte ha, tycker mer om fruntimmer. Det hör till mina grundsatser. Kvinnan
