toka, min kära Hedvig, men inte kan jag neka dig något.”
Det dröjde ej länge förr än Viktor tog mod till sig och friade samt fick naturligtvis ja, och ej långt därefter gjorde fabrikören ett lysande bröllop.
”Den här våningen som svärfar låtit inreda är riktigt dyrbar och ståtlig, och det syns nog, att du min huldgudinna haft afgörande ordet därvid”, sade den lycklige äkte mannen dagen efter bröllopet. ”Men hvad skola vi egentligen göra med den våningen?”
”Hvad vi skola göra med den?” sporde unga frun tillbaka och såg på sin man med leende förvåning.
”Ja, vi resa ju till Rom och låta inreda åt oss ett litet förtjusande konstnärsbo vid Via Sistina eller annorstädes i granskapet af min studio.”
”Så du pratar! Vi resa möjligtvis, men på någon kort tid. Se’n komma vi igen hit och bo här.”
”Men mina arbeten? Vet du, nu tänker jag på en hel grupp, en Afrodite med Eros. Hvad säger du om det, min egen Afrodite?”
”Asch, den där gamla mytologien! Bry dig inte mer om den.”
”Så du talar! Jo, just den skall jag bry mig om, ty i den fins skönheten. Men så tänker jag också på något i det manligt kraftiga. Hvad är din tanke om en ny Laokoonsgrupp, inte den gamla vanliga, utan alldeles själfständigt