Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
300
förklarade revisorn, ”men den där herrn tycks aldrig vilja gå därifrån.”
Panoptikonmannen skrattade:
”Den herrn är ju revisorn själf, vet jag. Känner ni inte igen edra egna kläder?”
Det var verkligen revisorns rock och byxor. Herrn vid gluggen var en panoptikonfigur och icke en lefvande varelse. Och den skulle således föreställa Andersson i Riksförvaltningen? Det fann revisorn vara ett dåligt skämt. Den som stod där med ryggen vänd åt hela församlingen och hvars ansigte man ej kunde se skulle göra namnet Andersson bekant för alla tider! Hvem kunde ana, att det skulle vara på det sättet revisorn skulle finna vägen till odödligheten?
——♦——
