Leander, ”den bofven.” Han sysselsatte sig icke med annat.
Hustrun såg orolig ut, men det märkte han icke. Dottern var deremot ovanligt glad, sjöng och hoppade, då hon var hemma. Det märkte han ej häller.
”Mästarn!” skrek lärgossen, och han måste upprepa det flere gånger, innan det hade verkan.
”Hvad är det nu om igen?”
Salvin var utmattad efter alt späjande. Han hade förlorat matlusten och kunde icke ens förtära slarfsylta, som annars var hans älsklingsrätt. Han hade icke suttit på bordet under hela veckan, icke kastat en enda blick in i skärkammaren, icke svarat på hustruns tilltal och alldeles icke gifvit akt på det glada uttrycket i dotterns vackra ögon.
”Mästarn! Svenman är inte här i dag.”
”Jaså!”
Gesällens frånvaro tycktes inte röra mästaren.
”Fabrikör Bäckberg har skickat och hört efter sin rock. Han skall prompt ha den i morgon, sa’ han.”
”Nå ja, Svenman ...”
”Svenman är på Hvita hästen.”
”Sitter han där nu igen?”
”Nej, han ligger!”
”Sån’t kräk! ... Men, det är ju inte måndag i dag?”
”Bara lördag, men Svenman har inte varit
