SEXTONDE KAPITLET.
Som ingen invändning gjordes mot den överenskommelse, som ungdomen träffat med sin moster och alla mr Collins betänkligheter mot att lämna mr och mrs Bennet en enda afton under sitt besök på det kraftigaste sätt tillbakavisades, åkte han och hans fem unga fränkor vid lämplig tid till Meryton, och flickorna fingo vid inträdet i salongen till sin glädje höra, att mr Wickham hade antagit deras morbrors inbjudning och redan hade infunnit sig.
När denna nyhet meddelats dem och alla hade intagit sina platser, hade mr Collins tid att se sig omkring och beundra, och han frapperades så av rummets storlek och möblemang, att han förklarade att han nästan kunde ha trott, att han befann sig i det lilla frukostrummet på Rosings; denna jämförelse väckte i början just icke någon entusiasm, men då mrs Philips fick höra av honom, vad Rosings var och vem som var dess ägarinna — när hon hade lyssnat till beskrivningen av endast en av lady Catherines salonger och fått veta, att spiselkransen ensam hade kostat åttahundra pund, kände hon hela betydelsen av komplimangen och skulle knappast ha blivit förnärmad över en jämförelse med hushållerskans rum.
Medan man väntade på herrarna, var han på ett angenämt sätt upptagen med att för henne beskriva lady Catherines och hennes bostads glans med avvikelser då och då för att prisa sin egen
