och mrs Philips’ uppmärksamhet, bedyrande, att han icke alls bekymrade sig om sina förluster på whist, uppräknade alla rätterna i supén, uttryckte upprepade gånger sin farhåga, att hans släktingar sutto för trångt, och hade därvid mer att säga, än han lämpligen kunde medhinna, tills vagnen stannade vid Longbourn House.
SJUTTONDE KAPITLET.
Elisabet berättade dagen därpå för Jane, vad som försiggått mellan mr Wickham och henne. Jane lyssnade med förvåning och deltagande, hon visste icke, hur hon skulle kunna tro, att mr Darcy var så ovärdig mr Bingleys högaktning, och dock låg det icke i hennes natur att sätta i fråga sannfärdigheten hos en ung man med ett så älskvärt utseende som Wickham. Möjligheten av att denne verkligen varit ett offer för så mycken nedrighet var nog för att väcka alla hennes medlidsamma känslor till liv; ingenting annat återstod därför för henne än att tro dem båda om gott, att försvara bådas uppförande och att skriva på räkningen av olyckliga omständigheter eller misstag vad som icke på annat sätt kunde förklaras.
— Jag förmodar, sade hon, att de båda blivit bedragna på ett eller annat sätt, varom vi inte kunna göra oss någon föreställning. De ha kanske framställts i oriktig dager för varandra av personer, som haft intresse därav. Det är, kort sagt, omöjligt för
