och Jane, som dansade med varandra. Han återvann emellertid snart fattningen och vände sig till sin dam och sade: — Genom att avbryta vårt samtal har sir William kommit mig att glömma, vad vi höllo på och språkade om.
— Jag tror inte, att vi talade alls. Sir William kunde inte ha avbrutit två personer i denna sal, som hade mindre att säga varandra. Vi hade redan utan framgång försökt två eller tre samtalsämnen och jag kan inte tänka mig, vad vi nu skola tala om.
— Hur tycker ni om böcker? sade han leende.
— Böcker — nej! Jag är säker om att vi aldrig ha läst samma böcker eller gjort det med samma känslor.
— Det gör mig ont att höra, att ni tror det, men om detta är fallet, kan det åtminstone inte bli någon brist på samtalsämnen. Vi kunna ju jämföra våra olika åsikter.
— Nej — jag kan inte tala om böcker i en balsal; mitt huvud är alltid fullt av något annat.
— Det närvarande upptager alltid era tankar vid sådana tillfällen, eller hur? sade han med en tvivlande blick.
— Ja, alltid, svarade hon utan att veta vad hon sade ty hennes tankar hade irrat långt bort från ämnet, vilket strax därpå visade sig, då hon plötsligen utropade: Jag kommer ihåg, att jag en gång hört er säga, mr Darcy, att ni nästan aldrig förlåter, att det agg, som en gång fått insteg hos er, är oblidkeligt. Jag förmodar, att ni är mycket försiktig med avseende på att låta det få insteg hos er.
