— huruvida hans förmåga att behålla dem är lika stor, det är mindre visst.
— Han har varit nog olycklig att förlora er vänskap, svarade Elisabet med eftertryck och det på ett sätt, som troligtvis kommer att förorsaka honom lidande under hela hans liv.
Darcy svarade icke och tycktes önska byta om ämne. I detta ögonblick närmade sig sir William Lucas dem i avsikt att bana sig en väg genom de dansande till den andra sidan av rummet, men då han fick se mr Darcy, stannade han och gjorde en utomordentligt artig bugning som en hyllningsgärd åt hans dans och hans dam.
— Ni bereder mig verkligen ett mycket stort nöje, sade han. Ett sådant sätt att föra sig i dansen ser man inte ofta. Det är tydligt, att ni tillhör de högsta kretsarna. Tillåt mig dock att säga, att er fagra dam inte är er ovärdig, och att jag hoppas ofta få detta nöje upprepat, i synnerhet när en viss önskvärd tilldragelse, kära miss Eliza (han såg härvid på hennes syster och Bingley), inträffar. Vilka massor av lyckönskningar då komma att strömma in! Jag vädjar till mr Darcy — men låt mig inte avbryta er. Ni är nog inte särdeles belåten med att jag hindrar er att njuta av denna unga dams förtrollande konversation, och jag märker, att hennes klara ögon också blicka förebrående på mig.
Darcy hörde knappast senare delen av dessa ord, men sir Williams anspelning på hans vän tycktes göra starkt intryck på honom och hans ögon riktades med ett mycket allvarligt uttryck på Bingley
