lika glad som Jane. Hon såg henne i andanom som husfru på denna plats, njutande all den lycka, som ett äktenskap, ingånget av verklig kärlek, kan skänka, och hon kände sig under sådana omständigheter till och med i stånd till att söka hålla av Bingleys två systrar. Hon såg tydligen, att hennes mors tankar gingo i samma riktning och hon beslöt att icke närma sig henne för att icke få höra för mycket. När de satte sig ned till supén, fann hon det högst olyckligt, att de blevo placerade med endast en person mellan sig och hon hörde med stor ledsnad, att hennes mor talade fritt och öppet med denna enda person (lady Lucas) om ingenting annat än sin förhoppning, att Jane snart skulle bli gift med mr Bingley. Det var ett upplivande ämne, och mrs Bennet tycktes ej kunna bli trött, då hon uppräknade alla fördelarna av ett sådant parti. Att han var en så hygglig ung man och så rik att han bodde bara tre mil från dem, härtill lyckönskade hon sig i första rummet; vidare var det så hugnesamt att tänka, huru mycket de två systrarna höllo av Jane och att vara viss om att de önskade förbindelsen lika livligt som hon. Det gav dessutom mycket goda utsikter åt hennes yngre döttrar, då Janes fina giftermål skulle föra andra rika män i deras väg, och slutligen var det en sådan glädje att vid hennes ålder kunna anförtro sina ogifta döttrar åt deras syster, för att hon (modern) icke skulle bli nödsakad att deltaga i sällskapslivet mer än hon önskade. Det var nödvändigt att framhålla denna omständighet som ett glädjeämne, ty vid dylika tillfällen föreskrives det
