Sida:Stolthet och fördom.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
134

Jag kan inte fritaga honom från denna plikt, lika litet som jag kan ha en god tanke om en man, som uraktlåter att visa sin högaktning mot någon, som är besläktad med familjen. Och med en bugning för mr Darcy slutade han sitt tal, som han hållit med så hög röst, att han hörts av halva sällskapet. Många stirrade, många logo, men ingen såg ut att vara mera road än mr Bennet själv, under det att hans hustru högligen berömde mr Collins, därför att han talat så förståndigt, och viskade halvhögt till lady Lucas, att han var en ovanligt intelligent och hygglig ung man.

Elisabet tyckte, att, om medlemmarna av hennes familj träffat en överenskommelse att kompromettera sig så mycket som möjligt under aftonens lopp, så hade det varit omöjligt för dem att spela sina roller med större livfullhet eller mera storartad framgång, och hon tyckte, att det var en lycka för Bingley och hennes syster, att några av prestationerna undgått hans uppmärksamhet, och att hans känslor icke voro av sådan art, att han synnerligen obehagligt berördes av de galenskaper, han måst bevittna. Att hans två systrar och mr Darcy fingo ett så utmärkt tillfälle att förlöjliga hennes närmaste var illa nog, och hon kunde icke avgöra, huruvida den senares tysta förakt eller damernas oförskämda skratt var mera olidligt.

Återstoden av aftonen skänkte henne föga nöje. Hon plågades av mr Collins, som ytterst ihärdigt fortsatte att hålla henne sällskap, och som, ehuru han icke kunde förmå henne att dansa med honom ännu