Sida:Stolthet och fördom.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
133

sjunga hela kvällen. Han tog vinken ad notam, och då Mary hade slutat sin andra sång, sade han högt: — Nu är det alldeles nog, min flicka. Du har roat oss länge nog. Låt nu de andra unga damerna få tillfälle att låta höra sig.

Ehuru Mary låtsades, som om hon icke hörde detta, blev hon ganska generad, och Elisabet, som var ledsen för hennes skull och ledsen över sin fars ord, var rädd för att hennes ängslan icke haft någon god verkan. Andra medlemmar av sällskapet blevo nu ombedda att sjunga.

— Om jag, sade mr Collins, vore så lycklig, att jag kunde sjunga, skulle jag förvisso finna stort nöje i att roa sällskapet med en sång, ty jag anser musik vara en mycket oskyldig förströelse och fullständigt förenlig med en prästs kall. Jag vill dock inte påstå, att vi ha rätt att offra för mycket av vår tid på musik, ty vi ha sannerligen andra saker att syssla med. Kyrkoherden i en församling har mycket att göra. Först och främst måste han träffa sådana överenskommelser med avseende på sina löneförmåner, som äro fördelaktiga för honom själv och inte oangenäma för hans patronus. Han måste själv skriva sina predikningar, och det blir nog inte för mycket tid övrig för skötandet av hans pastorala åligganden och omsorgen om och förbättringen av hans bostad, som han inte kan underlåta att göra så trevlig som möjligt. Och jag tror inte, att det är av ringa betydelse, att han har ett vänligt och tillmötesgående sätt mot var man, i all synnerhet mot dem, som han har att tacka för sin befordran.