gift, innan jag får det, och att Longbourns gods som fideikommiss kommer att gå ifrån oss. Familjen Lucas är verkligen mycket illistigt folk. De söka alla tillskansa sig vad de kunna få. Det gör mig ont att säga så om dem, men så är det. Min hälsa och mina nerver lida mycket av att på detta sätt se mina planer korsade i min egen familj och att ha grannar, som först och främst tänka på sig själva. I alla fall är det för mig en mycket stor tröst, att du kommit hit just vid detta tillfälle, och jag är mycket glad att höra, vad du berättar oss om långa ärmar.
Mrs Gardiner, som redan förut hört det mesta av dessa nyheter genom sin brevväxling med Jane och Elisabet, gav ett undvikande svar och bytte om samtalsämne av medlidande för sina systerdöttrar.
Då hon senare blev ensam med Elisabet, talade hon mera om saken med henne. — Det ser ut, som om det var ett utmärkt parti för Jane, sade hon. Jag är ledsen, att det gick om intet. Men sådant händer så ofta. En ung man, sådan som du beskriver mr Bingley, blir så lätt kär i en vacker flicka under några veckor, och när slumpen skiljer dem åt, glömmer han henne lika lätt, sådana fall av flyktighet äro mycket vanliga.
— En förträfflig tröst på sitt sätt, sade Elisabet, men den duger inte för oss. Vårt lidande har inte sin grund i någon slump. Det händer inte ofta, att några vänner genom sitt ingripande förmå en ung, ekonomiskt oberoende man att inte vidare bry sig
