Hoppa till innehållet

Sida:Stolthet och fördom.djvu/191

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
185

om en flicka, som han var våldsamt kär i endast några få dagar förut.

— Men detta uttryck »våldsamt kär» är så utslitet, så tvivelaktigt, så obestämt, att det säger mycket litet. Det användes lika ofta om känslor, som uppstå efter en halvtimmes bekantskap, som om en verklig stark lidelse. Var snäll och säg mig, hur våldsam var mr Bingleys kärlek?

— Jag har aldrig sett en mera lovande böjelse, han blev alldeles likgiltig för andra människor och helt upptagen av henne. Var gång de träffades framträdde den allt mera avgjort och märkbart. På sin egen bal förolämpade han två eller tre unga damer genom att inte bjuda upp dem, jag själv tilltalade honom ett par gånger utan att få något svar. Kan man tänka sig några tydligare symtomer? Är inte ohövlighet mot alla andra det bästa beviset på förälskelse?

— Jo visst, på det slags förälskelse, som jag antager hans var. Stackars Jane, det gör mig ont om henne, ty med sitt lynne får hon nog svårt att hämta sig efter detta. Det hade varit bättre, om det hänt dig, Lizzy, du med ditt glada lynne skulle nog förr ha klarat dig. Men tror du, att hon kunde förmås att följa med oss till London? Ombyte av vistelseort blir måhända förmånlig, och kanske en liten tids frånvaro från hemmet är lika nyttig som något annat.

Elisabet var utomordentligt belåten med detta förslag och kände sig övertygad om att hennes syster gärna skulle gå in därpå.