Sida:Stolthet och fördom.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
206

kunde hon iakttaga, att hon rodnade svagt, men i allmänhet låtsade Charlotte klokt nog, som om hon icke hörde. Sedan gästerna länge nog beundrat varje möbel i rummet, från byffén till kamingallret, och avgivit en redogörelse för sin resa och allt som hänt i London, uppmanade mr Collins dem att taga en promenad i trädgården, som var stor och väl ordnad, och över vars skötsel han själv hade överinseendet. Att arbeta i trädgården var ett av hans mest prisvärda nöjen, och Elisabet beundrade den allvarliga min, varmed Charlotte talade om den hälsosamma motionen och erkände, att hon uppmuntrade den så mycket som möjligt. I trädgården gick han före dem på varje gång och tvärgång, gav dem knappast tid att yttra de lovord, som han ville höra, och utpekade för dem varje sevärdhet med en omständlighet, som helt förtog skönhetsintrycket. Han kunde uppräkna rabatterna i alla riktningar och säga, hur många träd det fanns i den mest avlägsna grupp. Men av alla sevärdheter, varöver hans trädgård, trakten eller hela riket kunde skryta, var ingen jämförlig med utsikten över Rosings, som erbjöd sig genom en glänta i parken nästan mitt emot framsidan av hans hus. Det var en vacker, modern byggning, väl belägen på en sluttning.

Från sin trädgård skulle mr Collins gärna ha velat föra sina gäster omkring sina två ängar, men damerna, som icke hade lämpliga skodon för den av rimfrost betäckta marken, vände om, och under det att sir William följde med värden, förde Charlotte sin syster och sin vän omkring i hela huset, troligen