mycket belåten att få visa dem det utan sin mans hjälp. Det var ganska litet, men väl byggt och bekvämt, och allting var inrett och anordnat med en prydlighet och en smak, som i Elisabets tycke gjorde Charlotte all heder. Om mr Collins ej togs med i räkningen, så måste man medge, att det hela hade en prägel av stor trevnad, och av Charlottes ögonskenliga belåtenhet med allt slöt Elisabet, att hon ofta lämnade sin man ur räkningen.
Hon hade redan fått veta, att lady Catherine ännu var på landet. Man talade åter därom under middagen, då mr Collins blandade sig i samtalet och yttrade:
— Ja, miss Elisabet, ni får den äran att träffa lady Catherine de Bourgh nästa söndag i kyrkan, och jag behöver inte säga, att ni kommer att bli förtjust i henne. Hon är idel vänlighet och nedlåtenhet, och jag tvivlar inte på att ni kommer att bli föremål för någon uppmärksamhet från hennes sida efter gudstjänstens slut. Jag kan utan tvekan säga, att hon kommer att inbegripa er och vår syster Maria i varje inbjudning, varmed hon hedrar oss under er vistelse här. Hon är förtjusande vänlig mot min kära Charlotte. Vi äta middag två gånger i veckan på Rosings, och vi få aldrig gå hem. Lady Catherines ekipage står alltid till vårt förfogande. Jag borde säga ett av hennes ekipager, ty hon har flera.
— Lady Catherine är verkligen en mycket aktningsvärd, förståndig dam, tillade Charlotte, och en högst uppmärksam granne.
