damerna åkte sin väg, och de andra gingo åter in. Så snart mr Collins fick syn på de två flickorna, började han lyckönska dem till deras goda tur, vilket Charlotte förklarade genom att låta dem veta, att hela sällskapet var bjudet på middag till Rosings följande dag.
TJUGUNIONDE KAPITLET.
Mr Collins’ triumf i anledning av denna inbjudning var fullständig. Detta tillfälle att låta sina beundrande gäster skåda hans kvinnliga patronus i all hennes glans och låta dem bevittna hennes uppmärksamhet mot honom själv och hans hustru var just vad han hade önskat, och att ett tillfälle att göra det erbjöds så snart var ett sådant bevis på lady Catherines nedlåtenhet, att han icke visste, hur han nog skulle beundra det.
— Jag medger, sade han, att jag inte alls skulle ha blivit förvånad, om lady Catherine hade bjudit oss att dricka te och tillbringa aftonen på Rosings. Med den kännedom, jag har om hennes vänlighet, väntade jag nästan, att det skulle inträffa. Men vem kunde ha anat en sådan uppmärksamhet som denna? Vem kunde ha tänkt sig, att vi skulle bli inbjudna att äta middag där (en inbjudning, som till på köpet innefattar hela sällskapet) så snart efter er ankomst!
— Jag är så mycket mindre förvånad över vad som hänt, svarade sir William, som jag på grund av min ställning i livet haft tillfälle att lära känna
