det han lät henne förstå, att han trott, att alla damerna voro hemma.
Därpå slogo de sig ned, och sedan hon gjort några frågor om Rosings, tycktes det vara fara värt, att fullständig tystnad skulle inträda. Det var därför absolut nödvändigt att tänka på något samtalsämne, och i denna ledsamma belägenhet erinrade hon sig när hon sista gången träffat honom i Hertfordshire, och då hon var nyfiken att få veta vad han skulle säga med anledning av hans och de andras hastiga avresa, sade hon:
— Så plötsligt ni alla lämnade Netherfield i november förra året, mr Darcy! Det måste ha varit en högst angenäm överraskning för mr Bingley att se er alla komma så snart efter honom, ty, om jag minns rätt, reste han bara en dag förut. Jag hoppas, att han och hans systrar voro friska, när ni lämnade London?
— Tack så mycket, de voro vid bästa hälsa.
Hon fann, att hon icke skulle få något annat svar, och efter en kort stunds tystnad tillade hon:
— Jag tror mig veta, att mr Bingley inte vidare är betänkt på att någonsin återvända till Netherfield?
— Jag har aldrig hört honom säga det, men det är troligt, att han hädanefter kommer att tillbringa mycket litet av sin tid där. Han har många vänner, och han befinner sig i det skede av livet, då vänskapsförbindelser ständigt ökas i antal.
— Om han ämnar uppehålla sig så litet på Netherfield, vore det bättre för grannskapet, att han
