månader. Jag sade det till mrs Collins, innan ni kom. Det kan väl inte finnas någon anledning för er att resa så snart. Mrs Bennet skulle säkert kunna undvara er ännu fjorton dagar.
— Men min far kan det inte. Han skrev till mig förra veckan för att påskynda min hemkomst.
— Å, naturligtvis kan er far undvara er, om er mor kan det. En far bryr sig aldrig så mycket om sina döttrar. Och om ni vill stanna månaden ut, så kan jag ta en av er med mig så långt som till London, ty jag ämnar resa dit på en vecka i början av juni, och som Dawson inte har något emot att sitta på kuskbocken, får en av er mycket bra rum i vagnen, och om vädret råkar bli kyligt, skulle jag inte ha något emot att ta er båda med, eftersom ingen av er är särdeles stor.
— Det är mycket vänligt av er, men jag tror, att vi måste stå fast vid vår ursprungliga plan.
Lady Catherine tycktes finna sig däri. — Mrs Collins, sade hon, ni måste skicka en betjänt med dem. Ni vet, att jag alltid säger rent ut, vad jag tänker, och jag kan inte med lugn tänka på att två unga damer skola resa ensamma med posten. Det är i högsta grad opassande. Ni måste laga så att någon följer med dem. Jag tycker förfärligt illa om sådana där saker. Unga damer böra alltid ha ordentligt skydd och åtföljas av betjäning i enlighet med sin ställning i livet. När min brorsdotter Georgiana reste till Ramsgate förra sommaren, höll jag särskilt på att två betjänter följde henne. Miss Darcy, dotter av mr Darcy till Pemberley och lady
