Anne, kunde inte anständigtvis uppträda på annat sätt. Jag är ytterst noggrann med alla dylika saker. Ni måste skicka John med de unga damerna, mrs Collins. Jag är glad, att jag kom på den tanken att nämna det, ty det skulle verkligen vara en skam för er att låta dem resa ensamma.
— Min morbror kommer att skicka en betjänt och hämta oss.
— Jaså, er morbror? Han har alltså en betjänt, eller hur? Det gläder mig att ni har någon, som tänker på sådana där saker. Var skall ni byta hästar? Naturligtvis i Bromley. Om ni hälsar från mig på värdshuset Bell, så kommer ni att bli bra betjänad.
Lady Catherine hade många andra frågor att göra med avseende på deras resa, och som hon icke besvarade dem alla själv, måste Elisabet vara uppmärksam, vilket hon ansåg vara en lycka för sig, ty så upptagen som hon nu var av sina tankar, kunde hon ha glömt, var hon befann sig. Hon måste spara sina grubblerier till stunder, då hon var ensam. När helst hon var det, hängav hon sig däråt och icke en dag förgick, utan att hon tog en enslig promenad, varunder hon kunde överlämna sig åt oangenäma minnen, som dock för henne hade ett egendomligt behag.
Hon var på god väg att kunna mr Darcys brev utantill. Hon studerade varje mening däri, och hennes känslor gentemot brevskrivaren växlade betydligt från den ena stunden till den andra. När hon kom ihåg tonen i hans skrivelse, var hon ännu
