Sida:Stolthet och fördom.djvu/315

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
61

mycket belevad man, frågade han henne, hur hon tyckt om honom. Hennes svar var mycket berömmande. Med en likgiltig min tillade han efter ett ögonblick:

— Hur länge sade ni att han uppehöll sig på Rosings?

— Nästan tre veckor.

— Och ni träffade honom ofta?

— Ja, nästan varje dag.

— Hans sätt är mycket olika hans kusins.

— Ja, mycket olika. Men jag tycker, att mr Darcy vinner vid närmare bekantskap.

— Verkligen? utropade Wickham med en blick, som icke undgick henne. Och får jag fråga? Men han hejdade sig och tillade i en gladare ton: Är det hans umgängessätt, som vinner? Har han värdigats bli något hövligare än vanligt? Ty jag vågar inte hoppas, fortsatte han med lägre och allvarligare röst, att han i grund och botten blivit bättre.

— Nej, sade Elisabet, i grund och botten tror jag att han är densamme, som han varit.

Medan hon talade, såg Wickham ut, som om han knappast visste, om han var glad över hennes ord eller tvivlade på deras mening. Det var ett visst något i hennes ansiktsuttryck, som kom honom att lyssna med orolig och ängslig uppmärksamhet, då hon tillade:

— När jag sade, att han vann vid närmare bekantskap, menade jag inte, att hans väsen eller sätt höllo på att förbättras, utan att, då man lär känna