Hoppa till innehållet

Sida:Stolthet och fördom.djvu/320

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
66

min systers frånvaro för mig blir en ständig källa till saknad, kan jag med allt skäl hoppas, att alla mina förhoppningar att få roligt skola gå i fullbordan. En plan, som i alla detaljer lovar en nöje, kan aldrig bli framgångsrik, och missräkning i det hela kan endast avvärjas därigenom, att man har någon särskild liten svårighet att kämpa med.

När Lydia reste, lovade hon att skriva mycket ofta och mycket vidlyftigt till sin mor och Kitty, men man fick alltid vänta mycket länge på hennes brev, och de voro alltid mycket korta. Breven till hennes mor innehöllo föga annat än att de just kommit tillbaka från biblioteket, dit de och de officerarna hade följt dem, och där hon sett så härliga saker, att de gjort henne vild av förtjusning; att hon hade en ny klänning eller ett nytt parasoll, som hon skulle ha beskrivit mera i detalj, men hon var tvungen att sluta i största hast, emedan mrs Forster ropade på henne och de skulle gå till lägret; av hennes brevväxling med hennes syster kunde ännu mindre inhämtas, ty hennes brev till Kitty, ehuru något längre, voro alldeles för fulla av understrukna ord för att kunna göras allmänt bekanta.

Sedan Lydia varit borta fjorton dagar eller tre veckor, började hälsa, gott lynne och glättighet åter få insteg på Longbourn. Allting fick ett gladare utseende. De familjer, som varit i London under vintern, kommo tillbaka igen, sommartoaletter kommo i bruk, och sommarbjudningarnas rad tog sin början. Mrs Bennet hade återvunnit sitt vanliga gråtmilda lugn, och Kitty var så till vida återställd, att hon utan