fann hon inte vidare något nöje i att se fina mattor eller sidengardiner.
Mrs Gardiner förebrådde henne hennes dumhet. Om det bara vore ett vackert, präktigt möblerat hus, skulle jag inte bry mig om det själv, men anläggningarna däromkring äro härliga. Parken är en av de vackraste i trakten.
Elisabet sade ingenting mera, men inom sig kunde hon icke gå in på saken. Möjligheten att träffa mr Darcy, medan de besågo stället, kom ögonblickligen för henne. Det skulle vara förskräckligt! Hon rodnade vid blotta tanken härpå och trodde, att hon gjorde bäst i att tala öppet med sin moster hellre än att löpa en sådan risk. Men hon hyste betänkligheter härvidlag, och slutligen fick hon klart för sig, att detta skulle bli den sista utvägen, om hennes enskilda efterforskningar angående familjens frånvaro ledde till ett ofördelaktigt resultat.
När de om kvällen drogo sig tillbaka, frågade hon därför städerskan, om inte Pemberley var ett mycket vackert ställe, vad dess ägare hette, och — med icke ringa oro — om familjen vistades där under sommaren. Ett högst välkommet nekande svar följde på den sista frågan, och då hennes oro nu var slut, kunde hon ge fritt lopp åt sin nyfikenhet att få se platsen. När man morgonen därpå åter gick in på detta ämne och hon återigen tillfrågades, kunde hon utan betänkande och med en rätt likgiltig min svara, att hon verkligen icke hade något emot denna plan. Till Pemberley skulle de därför resa.
