Sida:Stolthet och fördom.djvu/347

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
93

kroppsligen fullt utvecklad, och hennes utseende var kvinnligt och behagligt. Hon såg mindre bra ut än sin bror, men det var ett förståndigt och välvilligt uttryck i hennes ansikte, och hennes väsende var synnerligen anspråkslöst och vänligt. Elisabet, som hade väntat att i henne finna en lika skarp och obesvärad iakttagare som mr Darcy någonsin varit, kände stor lättnad, då hon märkte, att hon var honom så olik.

De hade icke varit länge tillsammans, förrän Darcy omtalade för henne, att Bingley också ämnade komma och göra henne sin uppvaktning, och hon hade knappt tid att uttrycka sin glädje häröver och bereda sig på detta besök, förrän Bingleys raska steg hördes i trappan, och i nästa ögonblick inträdde han i rummet. Hela Elisabets ovilja mot honom hade för länge sedan försvunnit, men om hon ännu hade känt någon sådan, så kunde den knappast ha hållit stånd mot den oskrymtade hjärtlighet, varmed han uttryckte sin glädje över att återse henne. Han frågade vänligt, ehuru i mera allmänna ordalag efter hennes familj och talade med samma otvungenhet och godlynthet som alltid.

För mr och mrs Gardiner var han knappast en mindre intressant personlighet än för henne själv. De hade länge önskat att få se honom. Hela det sällskap, som befann sig där, väckte i sanning deras livliga intresse. De misstankar, som nyss vaknat hos dem med avseende på mr Darcy och deras systerdotter, gjorde, att de med stor nyfikenhet, fastän försiktigt, iakttogo dem båda, och deras